yerksmurth

Jobbsökandet är i full gång här borta och intervjuerna bokas till höger och vänster. Camilla var iväg igår. Håller tummarna, stolt som jag är! =D

Nervositeten och ångesten inför den 1:a arbetsintervjun ever (som dessutom ska hållas på engelska) är svår att beskriva.. huvva! Men känslan idag kl.13.40 var enorm! VILKEN LÄTTNAD!!!!!!

Det senaste dygnet har bestått av för mycket rabblande av eventuella intervjufrågor, illamående och beslutsångest om vilka kläder man ska ha på sej på mötet.

Tekniskt sett så var det här min 3dje intervju men min 1:a riktiga (dom andra 2 var på olika typ arbetsförmedlingar).
Trodde jag skulle börja grina när klockan ringde imorse. Ångesten smög sej på och det enda jag kunde tänka var att jag ville åka hem och börja jobba på dagis igen, nåt som man redan kan.
Ville inte äta, mådde för illa för det, men lyckades tvinga i mej lite ris och kycklingwok tillslut.
"Tänk om han är ung och snygg?? " Va faan gör jag då????"

Kl.13.00 var jag på plats på Grafton där jag möttes upp av Stephan som skulle hålla intervjun med mej. Ung? Tjaa. Snygg? Inte så pjåkig men absolut inte snygg så det störde. Puh! =D
Trevlig var han. Lättsamt var mötet. Han öppnade med att berätta allt möjligt om företaget och det var skönt att han surrade på så man kunde lugna ner hjärtat lite.
Han frågade lite om mej, vi pratade om jobbet och 45 minuter senare var allt över. Fest. Jaa, jag tror att jag får tacka företagets fest för att jag slapp den sista kvarten då han tidigt under intervjun nämnde att han inte ville komma försent till den, haha.

Käpprätt gick det inte men ett jobb? Knappast.
Stolt kommer jag iaf ändå vara att jag tog mej i kragen och gick dit! =D